Anfallet mot Merville blev det kanske hårdaste uppdraget för de brittiska fallskärmsjägarna under natten till d-dagen. På floden Ornes östra strand vid byn Merville låg fyra tyska artilleribunkrar. Deras placering var ett allvarligt hot mot Sword beach på andra sidan floden. Den 9:e fallskärmsjägarbataljon under befäl av överstelöjtnant Terence Otway fick uppdraget att slå ut batteriet. I det dåliga vädret spreds trupperna över landskapet. När Otway gav sig iväg mot målet anslöt sig små grupper av soldater, men de tunga vapen de behövde för att lyckas hade förlorats.
Mervillebatteriet skyddades av stora försvarsanläggningar. Fyra kanoner i betongvärn omgivna av minfält, taggtråds-hinder, skyttegravar och kulsprutenästen. För att slå ut detta hade man övat i månader och planen var minutiöst utarbetad. Befäsningen skulle bombas av flyg, pionjärer skulle röja minor och spränga taggtrådshindren, sedan skulle granatkastar- och ksp-grupper ge understöd åt huvudanfallet. Med huvudanfallet skulle tre glidflygplan med fallskärmssoldater landa ovanpå betongbunkrarna.
Av de 200 tyska försvararna återfanns 187 döda eller döende, Otways styrka hade reducerats med hälften. Batteriets kanoner visade sig vara mindre än vad man trott, de hade inte räckvidd nog att nå Sword beach. Tyskarna återtog batteriet 48 timmar senare.
